Tänk när man känner att det bara går utför och man inte vet hur man ska bromsa, man bara vill dra i akutbromsen, men hittar den inte man famlar, man gråter och allt blir liksom svart...

Det är så tufft man undrar när ska det ljusna, nu, om en timma, imorgon?

Varför?

Kan dagarna bli bättre, ljusa och glädjefyllda igen?

Men man kommer upp, sakta...

Dagarna blir ljusare och när man ser och förstår att i just detta fallet att det kommer att bli bra då fylls man av varm bubblande glädje, sedan undrar man varför valdes en ut och inte denna...

Mitt hjärtetroll som vi höll på att förlora i början av juni och nu är strålande, busig och visar en sådan livsglädje att man blir förundrad...

Kunde också ha förlorat två...

Ibland är det inte taktik som så många tror ibland har man inget val,

hade gärna ställt hjärtetrollet i Danmark men var man inte frisk så var man inte...

Ser nu fram emot solsken...

Å det skiner just nu varje dag!

Ha en underbar dag!

Kram